Uppväxten (1922-1939)

Bengt Tage Erling Erlandsson, den här berättelsens huvudperson, föds den 10 oktober 1922 i den lilla byn Brännehylte i Småland. Hans föräldrar, Carl och Hildur Erlandsson, driver ett skogsbruk och ett sågverk på sin gård. Bengt växer upp med sina sju syskon, fyra pojkar och tre flickor. Barndomen är fylld av lek och bus med syskonen, men också av hårt arbete. Föräldrarna sliter med skogsarbete och att sköta lantbruk och sågverk, och barnen får tidigt hjälpa till med sysslorna.

Livet på den småländska landsbygden under 1920-talet präglas av dåliga skördar och fattigdom, men också av kreativitet och en stark tro på människans egen kraft. Som liten får Bengt lära sig att det är viktigt att ha en tro, på Gud såklart, men framför allt på sig själv. Hans föräldrar lär honom också att om han gör saker för att det ska bli bättre för andra...

...kommer det snart tillbaka till honom själv. På gården i Brännehylte bor förutom Bengts familj också hans farföräldrar och tjänstefolk. Bengt trivs bland de vuxna och tycker om att sitta med och lyssna till deras samtal. De kallar honom lillgammal, för att han vill veta så mycket och pratar som en vuxen. Så fort det kommer besök till gården sitter Bengt vid köksbordet med spetsade öron. Här får han höra de mest fantastiska historier om spännande händelser och livsöden. Särskild fascination har han för berättelserna om de modiga smålänningarna som emigrerat till Amerika. Bönder, skogsbrukare och affärsmän som reste till ett främmande land på andra sidan klotet för att starta upp ett nytt liv för sina familjer. Bengt älskar också att läsa när han får tid över, han plöjer alla böcker han får tag i som handlar om nybyggarna i Vilda Västern, cowboys och indianer...

Någonstans här föds hans dröm om att själv någon gång få gå på amerikansk mark och se nybyggarstäderna med egna ögon. Läsa de böcker han själv valt är en sak, men att behöva gå i skolan är han inte särskilt förtjust i. Skolan ligger en mil bort och syskonen Erlandsson får gå till fots, sommar som vinter...Men Bengts far har stora förhoppningar om sin sons framtid och tycker det är viktigt att han lär sig att skriva och räkna. Så Bengt gör som han blir tillsagd. Han blir ofta sen till skolan. Speciellt på vintrarna. När läraren frågar varför han inte kan komma i tid har Bengt alltid svar på tal; - Det är ju så halt, tar jag ett steg fram åker jag två tillbaka. Men då kommer du väl aldrig fram, svarade läraren. -Jodå, svarar Bengt, då vänder jag och går åt andra hållet. Bengt går sex år i skolan. Och eftersom det är så långt att gå kommer han bara varannan dag...

Bengt har som sagt annat att tänka på än att skriva och räkna (även om matte faktiskt är ett av ämnena han behärskar riktigt bra). I Brännehylte driver hans farfar Alexander en egen liten industri, där han bland annat tillverkar sopborstar och kvastar. Bengt är där nästan varje dag och hjälper till med både tillverkningen och affärerna. Så småningom kommer han på att han kan packa med sig kvastar och sopborstar i skolväskan och sälja dem till gårdarna på vägen hem från skolan...Det blir sena kvällar längs vägarna, men Bengt tycker det är så roligt att göra affärer och kunna tjäna sina egna pengar, så han klagar aldrig. Dessutom blir han ju glatt mottagen bland husmödrar, bönder och fabrikörer, som gärna handlar eller byter varor med den framfusige och charmige grabben. När Bengt är 13 år har han lyckats spara ihop pengar till att köpa sig en alldeles egen cykel. Lyckan är total. Bengt lastar cykeln full med varor och utökar sin försäljningsverksamhet.